Historia
År 1945 köpte Hakasalmen Oy en tomt på Centralgatan mittemot Stockmanns varuhus för att uppföra en ny affärsbyggnad på tomten.
Man anordnade en arkitekturtävling som professor Alvar Aalto vann med sitt bidrag ”Casa”.
Utöver Aalto deltog också de tre topparkitekterna Viljo Revell, Markus Tavio och Arne Ervi i tävlingen.
Aaltos skiss hette ’hälsningar från Italien’, precis som den vitrinutställning som Aaltostiftelsen
har sammanställt i Marmorgården. Mitt i byggnaden finns en tre våningar hög ljusgård, Marmorgården,
vars golv är av vit Carrara-marmor och balkongräckena är täckta med travertin.
Klicka för större bild
Järnhuset färdigställdes 1955, därefter har huset blivit ett landmärke inom finländsk kontorsarkitektur. Centralgatans fasad
var när den färdigställdes en av de första metallfasaderna i Finland. Den tillverkades med kopparfasad och skyltfönster
och dörrar av mässing på gatuplanet.
Järnhuset har fått sitt namn eftersom det ägdes av Rautakonttori Oy, Rautakauppojen Oy och Turkiskauppiaitten Oy.
Med tanke på Centralgatans fasad hade namnet också kunnat bli Kopparhuset eller Bronshuset.
Under byggnadstiden på 1950-talet var valutaregleringen i kraft och det krävdes importlicens för utländska varor.
Därför var det tvärtemot gängse normer beställaren som skulle stå för en stor del av byggnadsutrustning
och material såsom exempelvis travertinplattorna som skulle slingra sig längs Marmorgårdens räcken samt den
vita Carrara-marmorn (Blanc Claire) på golvet.
Det var kraftig sjögång under den fartygstransport som seglade från Italien med travertinplattorna.
Under färden lossnade en del plattor från sina fästen och förstördes. De skadade plattorna förkastades dock
inte utan Aalto placerade dem i Centralgatans ände i Marmorgårdens räcken, skurna i mindre bitar.
Där påminner de oss fortfarande om den stormiga transportresan.
Många för Aalto typiska element utvecklades i samband med Järnhusets planering, exempelvis dörrhandtaget i brons,
Nauris-lamporna och det specialdesignade koboltblå rundformade stavteglet. I närbelägna Bokhuset är fasaden nästintill
identisk med Järnhuset, medan i de inre utrymmena – till skillnad från Järnhuset – har Carrara-marmorn placerats
på väggarna och travertinet i golvet. Detaljer som är designade för Järnhuset går att beskåda bland annat i Helsingfors Elhus,
Kulturhus och Kelas huvudkontor, Seinäjokis kommuncenter och i Lappia-huset i Rovaniemi.
I över sextio år har också många berömda verksamheter funnits i Järnhuset. Utöver Hakasalmen Oy fanns Artek i huset i två olika omgångar.
Arteks butik och Galleri Artek fanns på gatuplan och på andra våningen. Bageriet Hildén och Lihakuntas butik fanns länge i huset och
det finns fortfarande spår efter dem i form av ursprungliga golvplattor i golven i La Famiglias restaurang.
Design Center hade utställningslokaler för konstindustri och Marimekkos butik fanns länge i huset. Rautagrilli fanns i huset i tio år,
därefter omvandlades lokalerna till hamburgerrestaurangen Carrols tills den italienskinspirerade restaurangen La Famiglia installerade
sig i lokalerna i början av 2000-talet och finns kvar där än idag.
Cafe de Columbia öppnade upp portarna i Marmorgården när huset stod färdigt och det är ett namn som fortfarande många minns som Järnhusets café.
Caféet fanns kvar ända till 1980-talet, varefter Marmorgården under ett par år blev huvudstadens populäraste disco, tills att discofebern började
mattas av. I samband med detta upptäckte man i arkitektkretsar att Alvar Aaltos framstående piazzahelhet höll på att förfalla.
På ett förslag från Finlands Arkitektförbund 1991 beslutade staten att skydda Järnhuset genom byggnadsskyddslagen.
Skyddet omfattar Centralgatans fasad, ingång med trappor, ljusgård samt takbelysning och cafélokalernas fasta möblemang.
Idag ägs Järnhuset av ett stiftelsekonsortium som inkluderar Finska Kulturfonden, Jenny och Antti Wihuris fond och Alfred Kordelins stiftelse,
som köpte fastigheten 2006. I början av 2000-talet sanerades Järnhuset för Merita Banken – senare Nordea. När banken blev huvudsaklig hyresgäst stängdes också Marmorgården för allmänheten.